Milles resa
Hej och välkommen till Milles blogg. Här kommer ni kunna följa honom och hans familj fram tills han blir frisk.
Resan startade den 10:e oktober 2008, det var den dagen som han mötte världen för första gången.
Vid en läkarundersökning upptäcktes ett blåsljud i hjärtat. Läkarna sa att det var inget ovanligt med blåsljud i hjärtat och därför behövde vi inte vara oroliga, men de remiterade oss för ultraljudsundersökning av hjärtat i alla fall.
Dagen efter "blåsbeskedet" (tisdag) tog vi oss till sjukhuset där undersökningen med ultraljud skulle ske.
Läkaren gick lugnt och metodiskt igenom hjärtat på Mille som vid detta tillfälle bara var 4dagar. Vid undersökningen fick vi beskedet att det var betydligt allvarligare än vi trodde, Mille har Tricuspidalisatresi+VSD!!!!, med svenska ord sagt så är det så att hans högra kammare ej har utvecklats och måste därför opereras eftersom detta inte går att leva med.
Här rasade våran värld ihop, ett chockbesked som slog undan benen.
De två nästföljande dagarna var ett ända mörker där det var väldigt svårt att se någon form av hopp. Men efter fredagen återbesök samt att den värsta chocken lagt sej så kände vi åter glädje och hopp, glädje över att ha fått en underbar son.
Resan startade den 10:e oktober 2008, det var den dagen som han mötte världen för första gången.
Vid en läkarundersökning upptäcktes ett blåsljud i hjärtat. Läkarna sa att det var inget ovanligt med blåsljud i hjärtat och därför behövde vi inte vara oroliga, men de remiterade oss för ultraljudsundersökning av hjärtat i alla fall.
Dagen efter "blåsbeskedet" (tisdag) tog vi oss till sjukhuset där undersökningen med ultraljud skulle ske.
Läkaren gick lugnt och metodiskt igenom hjärtat på Mille som vid detta tillfälle bara var 4dagar. Vid undersökningen fick vi beskedet att det var betydligt allvarligare än vi trodde, Mille har Tricuspidalisatresi+VSD!!!!, med svenska ord sagt så är det så att hans högra kammare ej har utvecklats och måste därför opereras eftersom detta inte går att leva med.
Här rasade våran värld ihop, ett chockbesked som slog undan benen.
De två nästföljande dagarna var ett ända mörker där det var väldigt svårt att se någon form av hopp. Men efter fredagen återbesök samt att den värsta chocken lagt sej så kände vi åter glädje och hopp, glädje över att ha fått en underbar son.
Kommentarer
Postat av: Peter och Lena
Hej på er. Vi tänker på er. Allt kommer att gå bra. Pussa lill-killen från oss.Vi höres Peter&Lena.
Trackback
