Hemma!!

Så var man hemma igen. Även om man varit borta bara 3 nätter så känns det som flera veckor.. troligast för att man är i et virrvarr av olika känslor i en mängd olika hörn.

Operationengick bra, och de dom såg var att lungorna var redo för nästa steg. Det som skall göras nu är att all data som de samlade på sig under dessa dagar skall sammanställas på en konferans och sedan där efterta beslut när TCPC operationen ska göras. Hoppas att det sker innan ju iaf.

När vi åkte ner till GBG samt tiden innan resan så har tankarna kring hur Mille kommer att uppleva att vara på Drottning Silvias.. Det som jag såg framför mig att han kommer dit rädd och sedan åker där ifrån ännu räddare. Det har nämligen varit så tidigare, att så fort han ser en person på sjukhuset med vit rock så blir han livrädd.
Men allt blev helt tvärt om, gladerligen sprang in i behandlingsrumen, drog upp tröjan och log. Det ända han sa när det satte infarten i handen var..aj, det gör lite ont.
När vi senare skulle lämna sjukhuset idag så var det på gränsen att han inte ville åka där ifrån.
Och det är en fantastisk känsla för an förälder med barn som har hjärtfel, då man är dömd till att ha kontakt med sjukvården resten av livet.

Hastala vista!!!!

Nu drar det igång igen!!!!

Nu har startskottet gått för det tredje steget och förhoppningsvis det sista i Milles resa mot ett enkammarhjärta. Det ilar i hela ryggraden när man tänker vad han nu ska gå igenom samtidigt som man är väldigt lättad av att detta nu ska bli gjort, och förhoppningsvis kommer han må betydligt bättre när han efter allt når 100% syresättning.

Denna tredje episod startar med en kateterisering som kommer att ske imorgon. De kommer att söva honom efter lunch. Det som vi inte visste var att det inte bara kommer att gå in via ljumskarna, utan även gå in via pulsåderna på halsen....  tack för dessa detaljer Herr doktor.
Anledningen till denna kateterisering är att man måste skapa sig en bild av hur det serut samt att man ska mäta trycket i hjärtat. Allt detta för att den dag som de ska öppna upp bröstkorgen så vill de veta i detalj hur det ser ut.
Förhoppningsviss kommer den stora operationen ske inom ett par månader.

Hur som helst så har dagen idag gått mycket bättre än alla förväntningar. Jag var inställd på att Mille skulle vara rädda och protestera mot allt, men icke sa nicke, röntgen, ultraljud, provtagningar, allt flöt på. När de satt kanylen i handen så sam han... det gör lite ont.
Värre var det för Irma, hon lyckades bli skallad av Mille mitt på näsan, det lät som han skallade en knäckebrödspaket. När vi var på sjukhuset så var Irma på lekterapin, där lyckades hon med att dra hammaren över fingret så hon fick en blodblåsa som en 50öring...

Nää.. nu är det dags att ladda inför morgondagen... See ya

RSS 2.0