millesresa

Så var man hemma igen. Även om man varit borta bara 3 nätter så känns det som flera veckor.. troligast för att man är i et virrvarr av olika känslor i en mängd olika hörn.

Operationengick bra, och de dom såg var att lungorna var redo för nästa steg. Det som skall göras nu är att all data som de samlade på sig under dessa dagar skall sammanställas på en konferans och sedan där efterta beslut när TCPC operationen ska göras. Hoppas att det sker innan ju iaf.

När vi åkte ner till GBG samt tiden innan resan så har tankarna kring hur Mille kommer att uppleva att vara på Drottning Silvias.. Det som jag såg framför mig att han kommer dit rädd och sedan åker där ifrån ännu räddare. Det har nämligen varit så tidigare, att så fort han ser en person på sjukhuset med vit rock så blir han livrädd.
Men allt blev helt tvärt om, gladerligen sprang in i behandlingsrumen, drog upp tröjan och log. Det ända han sa när det satte infarten i handen var..aj, det gör lite ont.
När vi senare skulle lämna sjukhuset idag så var det på gränsen att han inte ville åka där ifrån.
Och det är en fantastisk känsla för an förälder med barn som har hjärtfel, då man är dömd till att ha kontakt med sjukvården resten av livet.

Hastala vista!!!!