Äntligen...
Nu har vi varit hemma en vecka och landat. I måndags så var vi ner till falun igen för att göra första kontrollen efter operationen och allt ser kanonbra ut. Men vi kommer att forsätta besöka sjukhuset varje vecka, vi måste ha koll på att VSD (håligheten i skiljeväggen mellan väster kammare och den tänkta höger kammaren) inte minskar. Sakta sakt går vi emot en vanlig vardag, jag har börjat arbeta igen och det känns skönt förutom att man missar mycket tid med sin familj.
Mer bilder kommer att komma, har bara inte hunnit än.
HEMMA
18:00 rullade vi in på vår egen går efter att spenderat hela dagen i bilen. Mille har varit snäll som ett lamm hela vägen och Irma tröttnade innan vi lämnade sjukhusparkeringen, hon ställde frågan -Är det lika långt som att åka från Orsa till Mora vi ska åka idag??? Till saken hör det att hon avskyr att åka till Mora för att det är så långt. Men men, hem kom vi.
Mille fick sova med oss på Ronald i natt, ätligen fick vi tillbaka honom. De senaste dagarna har han verkligen återhämtat sej otroligt fort.
Kommer imorgon att lägga upp mycket bilder ifrån dessa 17 dagar som vi varit i GBG.
En glad ...
En glad Mille
Fortfarande glad
Familjen randig
Så här ser kirurgerna ut på ett barnsjukhus
Bättre och bättre dag för dag
Nu när man känner att man kan pusta ut lite efter den här operationen börjar tankar på nästa operation dyka upp i huvudet, antagligen blir det så eftersom den troligast kommer att ske lite tidigare än vad som var sagt tidigare. Kirurgen pratade om att ev. lägga nästa operation redan om 2månader. Ett definitivt beslut kommer att tas när vi ser hur hjärtat utvecklas under de kontroller som som kommer att ske varje vecka i falun. Andra operationen kommer även vara större än den första, de ska flytta den pulsåder som kommer med det syrefattiga blodet från övre delen av kroppen och sätta den direkt på lungpulsådern. Detta ingrepp gör att Mille måste ligga i en hjärt och lungmaskin under hela operationen. Tidsmässigt kommer operationen ta hela dagen.
Den sista operationen kommer att ske vid 2-3år ålder. Då ska de flytta samt förlänga den pulsåder som kommer med det syrefattiga blodet från nedre delen av kroppen. Förlängningen görs av ett gortexrör så att det räcker ända upp till lungpulsådern. Nya bilder på Mille kommer senare eftersom Lotta har kameran.
Hastala vista!!!
En rolig dag!!
Har även varit på lekterapin med Irma, himmelriket för barn. Det är en en hel avdelning bara för barn där det kan pyssla, rita, måla, leka doktor, upplevelse rum, musikstudio med tekniker m.m m.m. Irma lekte doktor samt att hon har spelat in sin första skiva. Hon sjöng in "Brand new day" med Lisa Miskovsky. Jag spelade gitarr och hon sjöng samt spelade salladshuvud som hon själv beskriver det, det är en maracas som ser ut som en isbergsallad. Så stolt hon var efter den inspelningen, det var riktigt kul att se.
Här är lite bilder från dagen
Irma som doktor.
Mille utan "tuben" alltså respiratorn på sjukhusspråk
Äntligen får Lotta hålla honom.
Lyckligaste i stan.
Här är en kille som njuter!! Tratten är extra syrgas.
Irma vaktar över lillebror.
Mille nya medicinträd.
En rolig dag
Idag har det varit en fantastisk dag
Äntligen!!
Åt rätt håll
Fortfarande intensiven.
Här är lite bilder
Mille idag. Han har för första gången efter operation sina egna klöder på sig. Speldosan och nallen vakar över honom konstant.
Lotta svartjobbar, hon tar tempen på Mille.
Här får Lilleman mat, 5ml 8ggr om dagen.
Ja, det är så här det ser ut. Ska inte klaga på att vi betalar skatt en gång till.
Här ligger han på sidan och sover med en handdocka som mössa.
Vaknat!
Igår bajsade han blod men efter röntgen och diskution med kirurgerna så vill de avvakta för att se om det försvinner av sig själv. Imorse var det lite minde blod och mage+tarmar börjar komma igång igen.
Skriver mer ikväll.
TACK!!!!!
/Alla vi
Operationen klar!!
Klockan 08:00 lämnade vi Mille till narkosläkaren, ett överlämnande som som var fruktansvärt jobbigt. Trösten var att Mille var glad och pigg. Klockan 11:15 ringde kirurgen och berättade att operationen gått bra. Kl 14:00 ringde de ifrån barn intensiven och berättade att vi kunde komma upp. Oavsett hur mycket man försöker att förbereda sej så går det inte att förställa sej hur det känns att se sin son liggade uppkopplad till en respirator och 100 andra slangar som går in och ut ur den lilla kroppen, samt ett stor plåster där man ser vart det gått in.
Bilden av Mille är tagen nu i kväll och han kommer ligga så här några dygn tills han kan andas själv. Vi har suttit hos honom hela kvällen. Vi får inte sova över där efter som de måste ha full accses till honom om något händer.
Nu ska vi försöka sova lite.
God natt.
På väg mot göteborg.
På väg mot göteborg.
Operations dags
Imorgon skall han opereras. Vi ska vara på sjukhuset klockan 07:00 för att göra det sista förberedelserna så som att bada och få på han rätt kläder. Klockan 08:00 tar det in honom för operation och vi som förälder får nervöst sitta och vänta. De kommer att gå in fram igenom bröstbenet och det kommer att ta tid, han kommer till intensiven någon gång under eftermiddagen. De kommer att hålla honom sövd och liggade i en respirator fram till tordag minst. Sakta kommer de koppla ifrån slang efter slang tills han är så stabil att han kan komma ner till hjärtvårdsavdelningen.
Vi får hålla tummarna nu att allt lyckas.
God natt
Dag 1
Kan tänka mig att det kommer bli lite tuffare i morgon när vi ska besöka barnintensiven, om det är några barn som har slängar m.m så är det de som ligger där. Vi ska även träffa narkosläkaren och kirurgen som ska operera Mille, då kommer vi veta mer vad som händer framöver och det känns skönt.
Nä, nu är det dags att sova.
I väntan...
Nu sitter vi på horellrummet och väntar på att klockan ska närma sig 13:00 då vi ska skriva in Mille på sjukhuset. Tanken snurrar, "tänk om det inte är något fel på Milles hjärtat, tänk om läkarna bara sett fel i ultraljudet". Men det har det antagligen inte. Det är väl lätt att tänka så när man är totalt livrädd, Det sista som sviker är väl hoppet, hoppet att han ska få slippa operation.
Som sagt, ...
Som sagt, resan gick bra, över alla förväntningar. Mille protesterade vilt bara en gång, och det för man väl se som godkänt. Man det var lite orättvist att det var jag (Morgan) som fick stå utanför bilen när det skulle matas och byta blöja.
Jag fick väl roa mig med att fotografera våran mindre rena bil.
Efter pausen var alla nöjda och glade igen.